snabb forts

Dagarna flyter på med kalasväder hela dagarna och tur är väl att man inte vart gipsad med tanke på hur varmt det har varit. Man uptäcker varje dag vilket H-vete dom handikappade har i livet och särskilt om dom skulle bo i en lägenhet likt min där man har saker överallt. Jag Lovade Ingemar, min läkare, att jag skulle sluta röka för att dom små blodkärlen i foten skulle bli hela igen och hur tror ni det gick..DÅLIGT. när jag var på första undersökningen var min bästis Tobbe med och givetvis kom frågan upp när en sköterska hade slitit bort stygnen (du har väl inte rökt) njaaeeäa svara jag och då börja den där jäkla Tobbe och skratta och direkt så fatta ju läkarn att jag jög för han så nästa läkarbesök så följer INTE Tobbe med i alla fall, om ja så ska gå till Örebro! Jag märker hela tiden hur fort en fot kan bli svullen för när jag varit uppe ett tag så blir den jättestor och lila.. några veckor förflöt och Tobbe och jag bestämde oss för att vi ska åka till gotland på folkrace. Sedan tidigare hade jag en stuga bokad där som Hulk Hogan fixat åt mig ska försöka lägga upp en bild på han så fattar ni varför jag kallar honom för det, dom är såååå lika fast lennart som han igentligen heter är något mindre och smalare :) Gotlandsveckan förflöt rätt smärtfritt och den varade samtidigt som stockholmsveckan då brattsen åker dit och häller champange på varandra så en dag för att fylla på pilsnerförrådet så gled vi in till Visby i Tobbes röda pickupp. Väl inne i Visby så förstår man varför brattsen är så hatade av många. Vi käkade och sen i rullstol gled vi in på bolaget och i det läget fattar man att man kan ha lite fördel med en sån däringa sak som man sitter och åker runt i. Visbys gator den här veckan är smäckfull med folk men kommer man i rullstol så har man fri väg ;) på bolaget flytta dom på sig snyggt och prydligt och med öllådan i knät hade vi fri väg tillbaka till bilen med Tobbe vrålandes INVALIDO hela tiden. Ingen känner ju oss där men Moa min dotter skämdes för oss. haha ja glömde ju ditresan. När man inte bokat biljett till färjam så ska man stå i en egen kö när man kommer till terminalen, vi trodde att man skulle in i själva terminalhuset och boka men vart hänvisade till den kön. när vi närmade oss kajen så va det stans jäkla kö säkert 100 bilar före oss. Tobbe skickar då ut Moa att reka om det fanns några möjligheter att ta sig dit och vi fick order av henne att ligga i motsatt körfält hela vägen ner så skulle då funka, Tobbe som är ungefär lika dum som jag gör givetvis som hon säger och jag märker hur förbannade alla köande blir när vi åker om hela kön och hamnar nästan först i den. Argast var nog gubben i husbilen som stog längst bak som skulle i samma väntekö som oss.. jävlar va sur han var på oss.. men vi kom ju med..

snabb forts.

Direkt när jag kom hem så insåg jag hur jäkla handikappad jag är. Jag inte göra ett skit, vad ja än ska ta mig för så krockar jag med rullstolen. Jag har även fått en massa recept som ska hämtas ut!! hur ska jag ta mig till apoteket?? Tur att man har vänner på facebook så bästa Monika kommer och kör mig dit. Väl hemma igen stoppar jag i mig morfin och lägger min blålila fot på soffryggen och försöker bara vara.Första natten hemma var hemsk. Det började med att jag skulle ta en spruta på mig själv mot blodpropp, tänk er att man ska stoppa in en nål i magen och trycka in vätska i sin egen kropp, det tog mig säkert över en timme innans jag fick det gjort och det kändes inte alls :) gå på toa när man inte är på sjukhus är kaos, det värker något fruktansvärt så fort jag tar ner foten under hjärthöjd. sen fasnar rullstolen i allt möjligt innans jag är framme, väl framme så måste jag hoppa på ett ben in på toa och prova någon gång att inte sätta ner foten när ni sitter på dass.. jo jo noll balans och att man sen ska torka sig är ännu värre jag lovar. nu förflyter några dagar med ångest och mer ångest när fler och fler mailar, messar och ringer till mig och jag inser att jag är fast här.. många av mina bästa vänner är på EM i Höljes och det bästa som hände mig var då min "enda" kompis Staffan kopplar upp mig via skype och videoöverföring direkt online på campingen i Höljes och där är alla underbara människor.. tårarna rann på mig då lovar jag..Bäst var nog att få se den underbara människan Gun som jag bara träffar under den veckan men hon är som en mor för mig och tar hand om mig på alla vis, alltid vaken varje morgon och har kaffet färdigt..Älskar dig och din gubbe det vet du!!

snabbspolar

Hej govänner. Eftersom jag aldrig verkar komma ikapp så ska jag snabbspola lite och bara ta lite av dom bästa bitarna nu i ett par inlägg. Hasse min sängranne har blivit hämtad av sin som och jag ligger och glor i taket och väntar på domen från farbror Ingemar min doktor. Under tiden som jag väntar så ska jag göra kisseprov, d.v.s Jag ska kissa i en plaska med mätskala på för att mina underbara plågoandar sköterskorna ska kolla om jag kan kissa efter det att dom hade formligen hade slitit upp mig i brygga när dom sakta sakta drog ur slangen ur snoppen. Givetvis så ska det jävlas den här gången också, vad har jag gjort dom igentligen tänker jag, nu står det 4 st här runt min säng och påstår att om dom inte får följa med mig på toa när jag kissar så kommer jag fuska bara för att jag ska få åka hem så jag kan åka vidare till Höljes. Jag lovar att det tog säkert en kvart innans jag hade övertygat dom att ja va ärlig och när dom småskrattnde gick ut ur rummet förstog jag att dom jävlades med mig. Undras hur röd ja var i ansoktet den här gången. Tobbe min kompis var på besök så när kissetestet var avklarat med godkännt resultat så kom en så kallad sjuktransportbil och hämtade mig, givetvis hade jag samlat på mig massor med saker under veckan så tobbe vart packåsnan.. Stackarn. På vägen hem i en av Kumlas alla vackra rondeller så mötte vi mitt ex och min dotter, jag vinkade som fasen i fönstret på sjukbilen men dom såg mig inte, Gissa vart dom var på väg, jo för att hälsa på mig på sjukhuset. Klart jag fick lite ovett efter den tabben för dottern Emelie hade blivit väldigt besviken givetvis. Väl hemma och alla saker instaplade så skulle jag betala dom 140 kr transporten kostade och vad gör ja då.. jo jag ställer mig på den trasiga foten och tårarna forsar ner.. förskräckt frågar chaufören om vi ska åka tillbaka men jag avstyr det bestämmt, Faan ja ska ju till Höljes i morgon tänker jag, inte tillbaka till något sjukhus inte. Den kvällen insåg jag på riktigt att jag kommer inte på något rallycross EM i år..