ankomsten till avd 27

Jag tror att klockan är ca 23 på midsommarafton när bårbudstjejen kör mig genom en massa tomma korridorer, det märks att det är helg för ingen är där. Jag blir transporterad från akutens glada promillemätar kille, långt ifrån röntgenavdelnings elaka småleende afrikan av en jäkligt snygg bårkörar tjej till B-huset, där puttar hon in sängen i en hiss avsedd för sängar och trycker på våning 7. Det pirrar lite i magen när hissen sätter fart upp i hisschaktet En metallisk röst i en högtalare säger (våning 7 trappor) vilken dåre har suttit och spelat in det där hinner jag tänka innans hon puttar ut mig, vi har väl för faan inte gått i några trappor.. jösses. Direkt till höger när man kommer ur hissen ligger ortopedavdelning 27, en spark av bårtjejen på dörrknappen visar bara att det är låst och man ska ringa på nån klocka för att personalen ska komma och öppna. Öppnar gör en härlig människa som hälsar mig välkommen till just avd 27.. goa dom är kl 23 på midsommarafton fast dom jobbar.. jag blir inknuffad på rum nr 2 och får en rumskamrat som heter Hasse.. Hasse känner ju jag!! han är en väldigt go vän med min mamma och pappa och det blir så mycket enklare att ligga på sjukhus med nån man känner.. En hel delegation med natt arbetande personal kommer nu in och presenterar sig och kollar hur jag mår och pysslar om mig inför första natten på sjukhuset..efteråt har jag funderat på hur mycket jag skällde på dom stackarna den kvällen.. Dom förser mig med smärtstillande tabletter och lämnar mig och Hasse så vi får sova lite.