röntgen

Wilhelm Conrad Röntgen.. den känner väl alla? Kröken (hittills fullast på akuten) är på väg för att få genomgå en undersökning i en maskin som denne man har uppfunnit. USÖ är konstruerat med mängder av gångar och korridorer för att lätt kunna transportera folk från det ena till det andra, det kommer ett bårbud och hämtar mig på akuten och släpar iväg mig. Väl inne på röntgenavdelningen så träffar jag en liten go glad afrikan med ett jätteleende, han förklarar för mig vad han ska göra och jag får flytta över mig på en brits som hör till apparaten som ska undersöka mig. Den lilla görtrevliga afrikanen med jätteleendet ber om ursäkt varje gång han bryter med min fot för att kunna ta rätt bilder och jag skäller hela tiden på han och talar om vad jag tycker om att han gör så, förlåt min vän att ja va så otrevlig. Efter ett antal plågsamma minuter och mycke svärord från min sida ringer han till bårbudet igen fortfarande med samma leende på läpparna, hur kan den faan stå och le så där när ja har så jävla ont tänker jag.