sjukhusresan

Tiden som förflöt nu var i en evighet., jag visste mycket väl att något gått sönder men förnekade det för alla som stog runt omkring mig och undrade vad som hade hänt. I det här läget så lägger man sig lite i försvarsläge, man påstår att det nog inte är så jäkla farligt och att det snart går över bara jag får sitta en stund men samtidigt så vet man att det här har gått åt H-vete. Många av dom närvarande insisterade på att jag måste komma iväg till akuten men envisa kröken tyckte att det löser sig säkert. Efter en stund som ja har noll koll på så gick jag motvilligt med på att Jonas skulle få köra dit mig i alla fall på kontroll, jag grät nästan hela vägen till örebro. Vi åkte i Jonas härligt sunkiga gamla 940 men ja har dåligt minne av det, den har ett sånt där goigt volvo gung som bara en volvo som börjar ha gjort sitt kan ha.. När vi väl kom in till Örebro så hjälpte Jonas och hans son mig in och efter en massa tjat på dom så åkte dom tillbaka till festen, med erfarenhet av akutmotagningar så vet jag att det kan ta tid..